Tävlingar 2002

Imatra 29-30.6 2002

Det kördes 2 tävlingar på helgen, en på lördag och en på söndag. Båda dagarna var det lite pustig vind men inte hård och inte någon sjö. Vågorna var ca halv meter som mest och på halva banan, söndagen blåste det lite mera. Det kördes 4 varv och totalt 80 km.

Lörgaden var det åter Tiihonen/Eerola som tog ledning i hemmavattnen. Tyvärr måste han avbryta på sista varvet då axeln gick av. Lampen/Rosenström körde som andra och kom i mål trots att det mesta lossat. De hade kämpat sista dygnet med elproblem på motorn och fick i skick i sista minuten. Under loppet lossade bultar till motorfastsättningen, växelhuset och ena styrhydraulen lossade samtidigt som propellern skadades(körde på något eller bultarna från växelhuset) och trots allt lyckades de komma i mål men blev diskvalifiserade pga undervikt. Katajainen/Mikkola blev 1. och Lavikaa/Kaartinen som gjorde comeback efter vurpan i Kotka i EM i fjol 2.. Vesa hade nog ännu en krycka kvar. 3. var Landen/Myllymäki med Twister .De nya Twister som Ropo/Savo skaffat var ännu lite för lätt och de blev diskvalifiserade från en fjärde plats.

På enskrov sidan vann BeGe Racing Gustafson/Gustafson trots att nya båten inte var färdig. Ledningen var 1,5 minuter till Hägglund/Sohlström och 3. var Hägglund/Vuorihovi och 4. Salminen/Hovav.

Söndagen var det samma sak Gustafson/Gustafson ledde igen från start till mål och efter att ha fått en ledning på ca 2 minuter efter första varvet sparades ekipaget lite och slutresultat var en seger på drygt 4 minuter. Hägglund/Vuorihovi som på lördagen hade problem med trimmen i starten och tvingades fara iväg någar minuter efter de andra var 2. i sin Aero och pappa Hägglung/Solhström 3. i Tintoreran 4. var åter Salminen/Hovav.

Tiihhonen/Eerola vann off före Katajainen/Mikkola och Lavikka/Kaartinen sedan Landen/Myllymäki som inte riktigt hittat sin VM fart efter silvret i fjol.

Total segrare var båda dagarna Team Hautakorpi i sin Twister/Mercury Efi långt före alla andra.

Lampen/Rosenström gav sig på lördagen och åkte hem.

Rosa Racing Team Ropo/Savo blev diskvalisiferade i efterbesiktningen på söndag där även segrarna Tiihonen/Eerola och Gustafson/Gustafsons motorer plockades i ganska små bitar men var lagliga. Här besiktades förgasare och insug, alla kanaler och topplock samt kolvar. Så lite skruvande blev det på kvällen.

Enda omkullkörningen gjorde i T-400 av Eriksson.  -Frese

Lovisa 13.7 2002

 

KOTKA 27.7 2002

 

EM i Öregrund 5-11.8 2002

Söndag åkte vi till Sverige med en halvfärdig båt som vi testat 1 timme och åkt tävling 1,5 timmar.

Måndag. Efter att vi kom till Öregrund började vi bygga båten färdig. Första natten blev det 14 h x 3 personer till kl 03.00 och inte en jävla grillkiosk öppen när vi slutade.

Tisdag . Morgonmål 7.30 genast när det öppnade och ner dill depån och skruva. Fick det som var meningen färdigt till träningen, 60 l bensin ombord och 56,5 knop allt verkade ok. Stollåsningen och sidotankarna som vi byggde på natten fungerade. Tävlingen. Bra start men fick ingen fart. Det var lite ovant med båten och alla vågor men under 50 knop på startrakan med full gas och Hägglund före, nu stämmde inte våra planer. Motorn fattades 4-500 varv och var helt slö. Vi kämpade på och fick en maxfart på 52 knop trots 40 liter mindre bunker än på träningen. Det var dessutom lite jävligt före för oss därute som man skulle köra fullt fast man inte kunde. Vi hade bara kört på helt lungt eller i mycket grov sjö de få timmar vi kört. Mätte kompression och det fattades 1 kg på ena cylindern.

Onsdag. Jobbade vidare genast från morgonen. Bytte motor samt fixade lite smått som fans att förbättra i båten. På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta bort det bakre steget under bottnet. Det fyllde vi igen med spackel vilket lädde till att vi jobbade hela kvällen sent in på natten. Även italienarna D-1 (bytte båda motererna) gjorde oss sällskap i depå och vi lånade dem och några engelsmän lite verktyg.

Torsdag Fick äntligen åka ut och testa. det gick åter lite bättre men inte så bar som det borde. Motorn saknade lite ork och det drog tungt hella tiden. Tiden tog slut och vi kunde inte göra nåt före tävlingen. Tävlingen gick bättre som på tisdagen och vi blev 14. totalt.

Fredag Då kom kvinnfolket över till Öregrund och vi drog när till Stockholm för besiktning till Rosis.

Lördag Roslagsloppet 11.8 2002

Morgonmål med RoSa Racing Team på hotellet 5.30. Sedan åkte vi ner till Vaxholm, stannade på vägen och tankade bensin till första etappen. När vi kom fram tog vi båten från hallen ochn åkte genast ner till tankningsområdet och fyllde tankarna. Jag började göra i ordning båten genom att packa all utrustning, fasta sjökorten och kontrollera allt i båten. Jonas gick igenom att alla muttrar och bultar satt ordentligt fast på motorn. Sedan bytte han förgasarna eftersom de flödat över i andra EM starten. Jag upptäckte att inte hjälmtelefonen fungerade och det var lite brått till starten, ca en dryg timme. Börje hade hjälpt till och fixat allt övrigt i skick. Jag hittade en lös jordledning när jag öppnade telefonen. Prövade på en nödlödning med tändare och skruvmejsel. Fick iallafall slut Villes tändare så tack Ville, men icke sa Nicke. Alla andra var redan i sjön eller hade åkt till starten. Nu gällde det att hitta en lödkolv. Som tur fanns det ett välutrustat K-team på plats så tack till dem. Allting fast och snabbt i sjön. Motorn startade men kvar fanns bara några C båtar som hade start en halv timme senare. Vi hade 20 minuter kvar och skickade Börje upp till Väddö kanal, samt och söka bensin.

Ute i båten lade vi på utrustning medan vi körde mot start. Men var var starten????Kom man inte gensat till starten? Tydligen inte och sjökorten började lite söder om staten med till kanten var enligt GPSen några cm. Starten låg norrut så dit skulle vi. Åkte ut mellan holmarna och hittade en farled som gick norrut och efter en stund kom vi in på korten och bara i plan och till voltningsområdet.

Starten var uppskjuten 15 min. så vi hade 20 min tid. I starten gick det bra. Vi fick bra rum på linjen och när gröna flaggan kom upp var det bara att åka. Tack vare bra ax var vi genast 2. efter en cat och vi skojade att nu har vi i alla fall haft ledningen Roslagsloppet. Tog  det lite försiktigt på första banvarvet eftersom vi inte provat att svänga så mycket tidigare. Sedan gick vi ut som ca 6-7 och 3 enskrov. Före oss låg en Griffon och en Bat 19. Efter 5 minuter åkte vi förbi Griffon. Nu märkte vi att allt fungerade bättre än tidigare och farten låg på 56 knop. Ytterliggare 5 min och Segermarks B-19 var nära och vi tog bra in. Efter att kommit i bredd och jag lyckats optimera trim och hiss var vi uppe i 57 och Segermark blev efter. När vi åkt 30 sjömil och håll på att tömma sidotankarna steg motortemperaturen så jag hissade ner lite. Före starten hade jag varit orolig att jag inte skulle hinna med allt hissande och trimmande samt läsa sjökort,  men allt gick bra. Farten låg igen på 57 trots att vi hade sänkt hissen 3 cm. Sedan var det bara att njuta av solen,  lugnet och alla åskådarbåtar. På vägen upp från fyren låg "Borgå Paddlarna" Lampén /Rosenström med vårt växelhus och flöt. Då tyckte man synd om pojkarna, skulle allt ta slut här igen. De vinkade inte ens ordentligt när vi åkte förbi så tänkte att nu var det kört. Måste ha varit tusentals båtar och säkert 20.000 åskådare längs rutten. Det tog säkert över 1000 bilder på oss längs vägen. Så upp till kanalen med smilet till öronen. Jonas sa att Hägglund var och se vid kanalen när vi kom i mål och nog visste jag var, för jag hade undrat vad det var för dårar som i en motrobåt hoppat jämfota med händerna över huvudet. Men det var bara finska "fans" knappast nyktra?.

 Skönt att stiga upp och lufta på sig i kanalen. Det tog 40 minuter med 5 knop till tankningen. Och just före vi kom fram såg vi Paddlarna till stor glädje, de hade kommit vidare efter att ha kört slut ena tanken. Så var det att tanka, dricka, läta på trycket och en puss åt flickvännerna och vidare. Han pratade lite med Ville och Kalle samt Paddlarna. Kollade snabbt över att allt verkade i skick och sedan upp till starten. Nu gällde det att komma i mål för farten räckte bra. Andra delen körde vi säkert runt alla grund och stenar med god marginal och motorn ännu lite djupare så att kylvattnet säkert skulle räcka. Ca halva etappen och där låg RoSa, muuuu, synd för Ville och Kalle. De hade tappat växelhuset. Just där började det blåsa och man fick skaka lite. Uppe mot mål var det helt lungt och Engeska grundet hägrade högt i luften. Detta var söndagsåkning. På målrakan tyckte Jonas att nu skulle nog motorn kunna hålla ihop till slutet. Och det gjorde den.

Första Roslagsloppet = kom i mål, vann och körde nytt klassrekord i egen byggd och konstruerad båt. Gissa var jag nöjd. Under våren had nog alla tvivlat och skrattat och min båt. Ingen trodde förutom Börje, Jonas och Jaso (som var med och gjuta lite). Till och med Tage tvivlade. Nog fanns det långa tider som man själv började tvivla, skulle den hålla ihop och gå att köra. Man "byggde mycket båt om nätterna" .Farten har jag alltid litat på. Fan, vad jag sov bra följande natt. - frese

 

Imatra 24-25.8  2002 Gustafsons(H) och Katajainen(B) Finska Mästare 2002.

Mästerskapen i B (catter) och H (enskrov) avgjordes i Imatra i de två sista FM deltävlingarna. 5 av 6 bästa tävlingarna räknades. Loppet kördes på en flod. 15 varv på en 2 punksbana med böj på mitten, totalt 54 sjömil. Vädret är alltid lungt men det strömmar kraftigt eftersom bana ligger endast en kilometer från ett kraftverk. Vi hade som mest en skillnad på +-2 knop.

På lördagen fick Gustafsons en dålig start och gick först på andra rakan upp i ledningen. I H ledde Hägglung/Vuorihovi före Hägglund/Sohlström. Av cattorna var Twistrarna borta mangrant i någon sorts protest. Ropo/Savo Twister hade inte fått motorn i skick efter växelhus förlusten i Rosis. Hårdast körde Katajainen/Mikkola och Tiihonen men Tiihonens avbröt ganska snart. Även Lampén/Rosenström var lite bättre form än vanligt och bulltarn hölls fast över 2 varv idag. Detta var ju en av deras bästa tävlingar under året. De har haft mycket problem och inte kommit i mål i år med undantag av Rosis. De satsade på en ny Argo efter VM 4 ifjol men har haft problem med att motorn skiljs i bitar under tävlingen. Vi önskar bättre lycka nästa år. Gustafsons hade haft en bra test period sedan Sverige veckan och fått till ca 5 knop toppfart. De nya listerna under bottnet hade nog gett lite sämrade egenskaper men som bäst låg GPSen på 61+ knop motströms och 64+ medströms så vi var mycket nöjda. 4 segern i år gav en bra grund till mästerskapet. Denna bantävling var bra träning att lära köra och trimma båten. Eftersom vi satsat på att Jonas gasar och styr, medan jag balansera båten, dvs trimmar, hissar, flyttar vår vikt, sköter vattentanken och trimplan var det mycket bra tävling. Farten var mycket glädjande eftersom det brukar vara lite segt i insjövatten. Alltså 1. Gustafsons TG FreseOff  2.Hägglund/Vuorihovi Aero 3. Hägglund J. /Solhström Tintorera. Solhström har köpt vår gamla B-22 till nästa säsong. Katajainen/Mikkola vann cattorna före Lavikka som gjorde en fin comeback efter att i fjol i EM voltat sin Argo 5-6 varv och suttit 6 månader i rullstol och nu ännu går med krycka.Grattis.

Race 2 Söndagen. Lampén stod på stranden efter att ha valt öl och bastu istället för en oljig mekanikerkväll. De övriga gav sig iväg. Snabbst var åter Katajainen/Mikkola före Tiihonen och Lavikka. Dessa topplaceringar höll sig till mål. På enskrovssidan slapp Gustafsons enkelt vi varvade 2. Hägglung/Vuorihovi med 1 varv och 3. Hägglund J/Solhström med 2 varv. Intressant var också att vi(Gustafsons) lyckades hålla catter bakom oss. Endast Katajainen/Mikkola och Tiihhonen var snabbare. Men bara man kör 61-63 knop på rakorna och har enskrovets acc så har cattorna lite problem att hinna undan. Vi var mycket nöjda med tävlingen och vår fart och framför allt andra mästerskapet i rad för BeGe racing Team. Nu gäller det bara att testa och söka mera fart på vårt flygplan. Vad säsongen beträffar är tävlingar slut i Finland så nu skall vi söka oss över till Sverige och åka.

Snabbaste båda dagarna var Lovisa pojkarna Holmström/Larsson i sin Argo 21 och Yamaha 225. "Mamma betalar" teamet klarade att hålla de övriga cattorna bakom fast Katajainen/Mikkola var ganska nära på söndag. Medelhastighet blev ca 120 km/h.

Det har diskuterats mycket besiktning och Fabritus bröder och Twister i Finland i år. Alltig har väl sin början i hård konkurres mellan Twister och Argo. Fabritius som bygger Argo har också viktiga poster inom Finlands Båtförbund. De är i praktiken övervakare eller förbundetsbesikatare på tävlingar. Sedan förstår alla att om Argo gänget är med och besiktar så blir det mycket skitprat. Så har det varit länge i Finland. Nu har det t.o.m skrivits i kvällstidningarna om saken. Att besiktningen i många år varit slapp i Finland vet alla. Nu när förbundets med Fabritius i spetsen skärpt besiktningen, och första tävlingen plockade 2 B-båtar och Gustafson H-båtars motorer i molekyler blev det "hallå". Gustafson Bat 22 och Tiihonens Argo var lagliga men Ropo/Savos Twister var olaglig. Motorerna besikatades av Fabritius från förbubdet sida och de kollade förgasare, insug, kanaler, kolvar och topplock. Sedan mätte tävlingens huvudbesikatare en hel del egna saker. Att sedan Ropo/Savos motor åter i Lovisa följande tävling plockades i bitar tycker jag är helt rätt. Även 2 Argor mättes i mindre skala.  Besiktningen gjordes av Fabrituis och arrangörerna. Jag trycker att om man blir diskad bör maskinen kollas på nytt utan att man som Twistergänget tycker skit. Att man även följande tävling i Kotka granskade motorn satte tydligen eld på Twister sidan med munhuggning och varning som följd. Det var inte någon som hörde till Teamet Ropo/Savo eller Landen/Myllymäki som sade något men från Twistergänget. Så om det är därför vi inte hade Twisters i Imatra vet jag inte, men kanske. Enda man skadar är i så fall båtsporten, för vem ordnar tävlingar om gänget inte ställer upp.

Inte är det helt rätt att Argogänget bestiktar båtarna men vi måste komma ihåg att det alltid finns en huvudbesikatare och en eller två andra besikatare som inte har något att göra med Argo. Så nog finns det någon rättvisa. Nu i Imatra besikatdes Katajainen, Tiihonen och Lavikka ganska noggrant och alla var lagliga. Här fanns Fabritius på plats men även "icke-Argo" besiktare både från förbundet och arrangörerna. Att det finns brist på kompetent folk som frivilligt ställer upp känner vi alla till. Så vi får nog bara tacka de som orkar jobba och inte gnälla. Inte är det helt rätt att båttillverkare är med och besikta men inte är det så farligt som man misstänker på Janssons hemsidor. Helt klart är att Imatra tävlingen är en Argo tävling där Twister inte har någon chans eftersom de är större, långsammare och accar sämre. I sommar har finska offshorebåtar nog besiktast mera än i de flesta länder och är nog mycket lagliga men på bekostad av båtsportens pr och dålig stämning.

   Men vi måste komma ihåg att de som diskats har haft olagliga motorer och båtar en gång och kan se sig själva i spegel, därför har de fått skruva så mycket, inte för att de inte kör Argo.  

Dyvik i Stockholms skärgård 8.9.2002

 BeGe Racing och Rosa racing åkte fulla av hopp till Sverige. BeGe var nu tolv personer så lite support fanns med. Vi hade haft bra tester före loppet så förväntningarna var ganska höga. RoSa hade haft motorproblem och åkte på drev och propeller lånade de av Landén så ett stort tack till dem. Fint när man kan stöda och hjälpa varandra så här

Största oron var nog hur navigerande skulle gå sedan vi fick veta att vi startade utan B i vår startgrupp. Start PM kom inte fram till Finland men tack till Leif Wrenkler som faxade över banbeskrinningen så att jag hemma hann gå i genom banan. Inte blev det bättre av att sikten var 100-200m pga. dimma när vi kom upp till morgon mål på Viking Line. Först på tävlings platsen ,ja före stor del av funktionärerna . Men vinden var bra, vi hoppas nu förtiden på lungt eller storm. Lungt är bättre eftersom det var skyddade vatten att det inte blir grov sjö. Under dagen lättade diman och det såg bra ut före starten. Vi hann inte testköra någonting utan satsade på toppfart eftersom det inte blåste. Någon sa att de gick lite gammal sjö ute till havs men det stämde nog inte. Tog 15 liter extra bunker ifall att vi körde fel på okänd bana eller dimman tilltog.

Starten gick bra och vi ledde i början med Enqvist (Piraya). Föret var lungt men mycket vågor från publikbåtar var det och eftersom det var spegellungt var de svåra att upptäcka. Enqvist tog ledningen i början med max 200 m och de övriga blev nästan genast utom synhåll. Vi trodde att Enqvist kilade och inte vill släppa förbi oss på vägen ner till Strängarna vi röda bojen så vi tog av gasen och gick akterom. Där var visiren våta och sikten bort för resten av racet. Vi åkte helt i bredd sida vi sida för vi gick över, och tur att vi gick för Enqvist gick fel om bojen och bleb diskad. Det inverkade inte på resulatet för han var 4 min före det övriga i mål men fel är fel iallafall och nog var det rätt. Vi märkte genast att farten var bra och på slätare fläckar åkte vi snabbare. Före Nicksörana åkte vi i bredd med Enqvist och sedan förbi. Vi funderade ett ögonblick om vi skulle ligga lite bakom för navigeringshjälp men bestämde att klara oss själva och om det blir problem kan vi vänta på honom. När vi kom ut såg vi att det var lite dimma men inget farligt. Ingen sjö så hissen uppe och fören och segla med trimmer och drömtal i GPSen. Enqvist blev hastigt liten bakom och solen sken.  Allting var perfekt så vi bara gasade för fullt och njöt. Några ställen var det  fullt uppe med navigerande och toppfartsinställningarna blev ofta lite lidande. Hissen brukade bli nere när jag läste kortet efter svängarna tills Jonas frågade varför det inte går framåt. Det hände många gånger men vi hade ju inte skyndsamt och pressade inte. Det känns helt fantastiskt att åka en tävlig som denna i egen konstruerad och byggd båt när livet bara ler. Detta var det som höll humöret uppe när jag var sjuk  från slutet av februari till midsommar och emellan låg på sjukhus och kunde inte ens då drömma om att det skulle gå så här bra. Ett bra tack för 1000 timmar jag nu arbetat med båten

Kontroll 17 fattades när vi kom till denna lilla ö. Alla kontroller hade tydligt varit märkta med orange flagga och kontrollanter på land eller i båt brevid. Men här fattades allt. Jonas körde rakt förbi några hundra meter medan jag kollade med kortet. Sedan gasen av och 180 grader tillbaka, kordinaterna stämde och sedan vidare. Till mål gick allting perfekt och SD åkte upp oss just innan mål så nu fick vi navigeringshjälp efter 50 sjömil på egenhand. "Heja Borgå" kom lyckliga i mål. RoSa racing hade motorproblem trots att två fel hittades i Finland före, och var sist med en maxfart på 57 knop. Att de åkte fel vid RT 16 gjorde att de blev diskade, med pojkarna var nöjda med erfarenheten och säsongen.

Att vi sedan förlorade cattorna på lungt med 23 sekunder är i mitt tycke helt ortoligt. De hade hård fight och åkte säkert max eftersom det var jämt ända in till mål. Vi åke ensamma i lungn och ro och hade helt klart klarat 23 sekunder bättre om vi hade åkt i samma startgrupp. Vi tappade redan största delen av skillnaden vi kontroll 17. Att även slå cattorna i Sverige hade varit kanon. Vi var mycket nöjda med loppet och att slå hastighetrekords innehavaren Enqvist med närmare 3 minuter var otroligt. Nu blev vinst marginalen 7 minuter till tvåan. Synd att vi inte fick båten i sjön lite tidigare så hade EM gått annorlunda.

Efter tävlingen testade vi lite propellrar och blev ganska sena till färjan eftersom vi väntade på priserna. De två bilarna med släp åkte tidigare för att hinna. De två övriga var sena och åkte vi hårt i tävlingen så gick det ännu fortare till färjan, ja man får riktigt skämmas. Det var inte höginkomsttagarna som körde. Marginalen blev nog över 5 minuter tills färjan gick.

Det hade redan kommit till några nya vingbåtar i Sverige och alla tror nog att vår båt är så snabb tackvare vingar. Men det oroar inte mej om Ni bygger vingar, det fodras mycket annat än vingar för att åka dessa farter. Kom ihåg att snabbaste båt i Sverige och enda som kunde bjuda motstånd i Sverige är en vinglös Piraya när det gäller topfart och lungt. Sedan i vind verkar det nog bara var problem med vingar. Kommer säkert att födas nya vingbåtar i Sverige under vinter efter vår uppvisning. Och det är bra med lite utveckling men kom ihåg att det är mycket otevligt när en vinge tar i vattnet. Är det framkanten, drar den ner och är det bakkanten kastar den upp men otrolig fart. Balansen blir bara svårare och körande fodrar mera. Våra vingar är inte i alla fall bra och därför måste nya lösningar testa i höst för nästa år. Batbåtarna är nog i egenskaper ännu lite längre än oss. Men de började lite tidigare också.

Tack för en av säsongens bästa tävlingar och hoppas vi ses i nästa år igen.

Rekord försök i Öregrund 5.10.2002

Regnit och blåsigt är det första man tänker på när man tänker tillbaka på rekordförsöket. Det duggade lite nu och då hela dagen. Vinden som enligt arrangörerna var 16 m/s tog som tur inte rakt på rekordbana. Banan som är i en sval vik ca 50 m som smalast och är 2 km lång och körs i båda riktningarna. För att få upp toppfart behövs lång accelerations sträcka som nu bara är ca 1km på bortvägen och normalt 2 km på bakavägen. Nu blåste det så mycket att det bara var 2-300m lungt vatten före bakavägens startlinje. Vågor var det inte på banan men byigvind och pustar från alla fyra håll. Normalt skulle acc sträckorna räckt åt oss men nu kunde jag inte vinkla ut optimalt pga vinden så det accade sämre

7 båtar deltog i försöket. Vi var enda i H klassen och Team Westerlund enda i B. Vi körde 3 försök och alla resulterade i en fart på 64,4 64,2 och 64,1 knop dvs ca 120 km/h. Det fanns inget finskrekord so det var enkelt men målet var att köra snabbare än Enqvist svenska rekord som här tills varit snabbaste noteringen  i Enskrov 1,3 l. Även det rekordet på ca 63 knop klarade vi med bara marginal

.Detta var klart det värsta vi kört härtills, vindpustarna förde båten som de ville och emellan ville det gå tillväders. På sex rakor lyckades vi med 4 värsta lyften den här säsongen så det berättar lite om förhållandena. Ratten gick hela tiden för att hålla båten på den smala banan. Vinden förde båten flera meter åt sidan emmellan. Även Westerlund hade problem att få sin Argo cat att gå dit han ville.

Vårt problem var att vi inte fick uppfarten till startlinjen. Vi kom över linjen med 59-63 knop när det borde ha varit 65-66. När man använder bana till acceleration lider medelfarten mycket. Arrangemangen var bra och tack till alla arrangörer det är trevligt när någon ordnar ett rekordförsök.

Besiktningen gjordes i klubblokalen och den var minsann grundlig. Motorn kollades i nästan minsta delats som det bör göras när det gäller rekord. Allting var ok och nu väntar vi bara att Finlans motorbåtsförbund godkänner rekordet. Att vi har lite olika regler i Finland och Sverige vållade inte några större problem. Hur det gick för de andra vet jag inte eftersom de vänligt besiktade oss först som skulle till färjan.

.